En händig man
Längtar tills jag får se dig i visby och på sjöhistoriska. Jag älskar dig världens bästa Per <3
PER GESSLE ÄR KUNG! He's the shit, no doubts!
Och ännu ett "by the way". Om Nisse, eller någon som har eller kommer ha kontakt med den nämnde, händelsevis skulle läsa det här, skulle den personen i fråga väl kunna vara så snäll att meddela honom följande?:
Jag har din käpp. Du får se den igen om två månader när jag kommit hem från Gotland : ) / My
Någon slags glädje
En liten ljusglimt.
Gotland07
Anledningen till att jag ska vara påm ön så pass länge är att jag och Elin (*Magnus*) ska jobba. Café och restaurang. Ingen höjdarlön, men självklart ett gyllene tillfälle. Ändå känns det inte helt bra att åka dit, kommer att sakna stan. Men jag ska ta ledigt ibland och åka hem, hälsa på.
Puss&Kram&Gnus och hela köret!
My (som kanske kommer dröja lite med att höra av sig här igen)
ps. Om någon känner för att kanske hälsa på mig, eller bara ska/vill åka till Gotland, kommentera! ds..
Det ligger något i det...
"Orka ha en blogg!?"
Jag började fundera, ja, varför bloggar jag egentligen? Det är ju faktiskt ingenting man skulle göra frivilligt, om någon bad om det t.ex. i skolan. Det är inte för att jag vill berätta om mitt liv. Det är egentligen inte ens viktigt att någon läser den.
Jag antar att jag mest kände något slags undertryckt behov av att skriva av mig om ditten och datten. Jag hoppas att jag snart kan få utlopp för behovet genom att skriva låtar
fullkomlig på något sätt
Anledningen till att jag inte hann ta en längre runda var att jag skulle ta en fika med min kära bror Totte. Latte och muffin och konverserande syskon emellan. Mysigt!
Senare besökte jag, Beckur, Isak, Annahoe och Samme min kära föredetta skola. Chill och nostalgisnack med bl.a. ett par personer som jag haft att göra med där sen sexårs! Trevlig sommar Raketen! Syns om ca två månader, så fort jag kommer hem igen från Gotland, såklart!
Middag med mormor och morfar.
Någon slags chillkväll (?) med några personer, bland andra ovannämnda Bex, Isak och Annah. Älska Indika (heter stället så?) och päroncider. Halvlyckad kväll men rätt rolig i alla fall. Och om någon har en utförlig prognos för vädret den närmsta veckan, kontakta Tobbe.
Och så var dagen slut. Två nätter kvar i Stockholm. Mackor även denna. De får mig att känna mig fullkomlig på något sätt. Någonting att prova. Somna-sött-pussar och sånt,
Mou
pinsamt, ohälsa
Håkan Nesser
I morse läste jag ut den tionde och sista romanen om kommisare Van Veeteren och hans gäng. Det känns faktiskt tråkigt att inte ha några böcker kvar att läsa om dom. Tro det eller ej, men när man har läst så mycket om samma karaktärer så är det nästan som om man lär känna dom. Jag är nog alldeles för lättpåverkad.
Jag älskar också Håkan Nessers sätt att skriva, och ser därför fram emot att ge mig på hans nyare kriminalromaner!
Följande böcker har kommit ut i serien om Van Veeteren: Det grovmaskiga nätet, Borkmanns punkt, Återkomsten, Kvinna med födelsemärke, Kommisarien och tystnaden, Münsters fall, Carambole, Ewa Morenos fall, Svalan, katten, rosen, döden och Fallet G.
Samtliga böcker rekommenderas!
Om någon har ett tips till mig om en bra deckare, kommentera!
Nu är det sommar...
Om ni inte kommer till G-land., dvs.
<3
Berlin, alltså!
Vi bodde på vandrahemmet "Circus hostel", som jag varmt kan rekommendera. Det ligger centralt, är ,mysigt med fin och modern inredning.
Jag gillar Berlin. Det är en levande stad! Varje kväll spelar massor av olika band på klubbar och andra ställen. Jag och pappa var och tittade alla kvällar på bland annat indiepop och jazz.
En av kvällarna var vi också och tittade på "Blueman group". Ett gäng blåsminkade män som showar på lite olika sätt. Jag kan faktiskt inte förklara vad det är, men om ni någon gång får chansen att se dom tycker jag absolut att ni ska göra det.
På dagarna då? En gick vi en guidad tur runt Berlin, där fick se det mesta av Berlins sevärdheter. Checkpoint Charlie, Hitlers bunker (eller åtminsone parkeringen som den ligger under), resterna av muren (btw. Die Mauer - Ebba grön. oerhört bra låt om den Berlinska muren), Branderburger tor bland annat.
En dag var pappa och jag borta i Sachsenhausen (ca 50 minuter från centrala Berlin) och tittade på det föredetta koncentrationslägret. Det var häftigt, men eftersom lägret har blivit "museifierat" och det var grupper av turister och tyska skolbarn överallt var detsvårt att bilda sig en egentlig uppfattning.
Shoppingen i Berlin är helt ok! Bland annat har dom en jättebra, och fin, chokladaffär där jag handlade för nästan fyrahundra spänn! Dom hade gjort titanic och ett antal tyska sevärdheter i choklad och dom hade även en chokladfontän. Rena paradiset!
Maten däremot, var det sämre med. Det var svårt att hitta bra restaurangen, men vi lyckades faktiskt. Sista kvällen åt vi bra mat på en restaurang på en lite bakgård i ett gammalt bryggeri. Vi hittade även bra asiatisk mat. I övrigt åt jag spanska tapad en kväll, kängurufilé en annan. Mat från olika kontinenter varje dag, således!
Berlinär en stad dit jag gärna återvänder, och jag kan rekommendera andra att ta sig dit någon gång.
I guess it's all in the eyes of the beholder...
Det har nu gått aningens för lång tid sen jag senast bloggade. Omständigheter har gjort det svårt för mig, både fysiskt och psykiskt, att skriva. Även om det kanske är det jag hela tiden velat eller behövt? I alla händelser, här jag nu. I skrivande stund frukostgödd, halvdöd efter de senaste veckornas sömnlösa nätter och med en tvivelaktig morronfrisyr. Håll till godo.
Det har hänt mycket sedan det senaste inlägget. Dagen efter pannkakspartyt t.ex. Torsdagen den 7/6, sista skoldagen någonsin för mig och mina älskade klasskamrater. På förmiddagen skulle vi städa skåpen och lämna ifrån oss nycklarna. Sen skulle vi städa ur hela klassrummet. Radera ut nästan alla spår av oss som verkligen inte vill lämna vårat kaosiga klassrum samt världens bästa skola. Oerhört metaforiskt, det ledde till en del tragiska insikter och ovälkommna känslor.
På eftermiddagen däremot! Kulturskolan Raketens årliga fotbollturnering. Varje klass på högstadiet möter varandra och även lärarlaget. De två lag med bäst resultat går till en final där vinnaren utses. Ni förstår säkert. Mitt lag, klass nio, vi började med att spela lika mot lärarna. Nästa match, mot sjuorna, vann vi med sju (?) - noll. Mot sexorna vann vi med nöd och näppe, mot åttorna också. Final, således, mot lärarna. Förlorade den tyvärr, så vi fick gå ut grundskolan med en ärofylld andraplats i bagaget. Kul såklart, men man vill ju vinna. NIAMAKT, SPEC!
Så kom den dagen. Dagen jag så länge sjutit upp tanken på, som jag bara velat radera ut ut världshistorien, framtiden, whatever. Dagen då allt skulle ta slut. Då alla kaosdagar, matkrig och 'speciga' lektioner bara skulle bli minnen. Eller, minnen, det kanske inte är så "bara"?
Det var som alltid. Åtminstone till en början. Vi samlades i klassrummet, gick två och två upp till backen där vi sjöng sånger (bland annat sjöng våran klass ett eget - julia - komponerat Raket-medley med ett i alla fall halvlyckat resultat) som "En kväll i Juni" och "Den blomstertid ..." . Sen fick vi som går ut rosor av sexåringarna. Men senare, i klassrummet, blev det lite annorlunda. När Thomas höll tal var det inte bara mina ögon som tårades. Det är så svårt att förstå allt vi har gått igenom tillsammans, och att det kanske inte blir mer. Glass med Jordgubbar som vanligt, å andra sidan. Bör kanske även nämnas, att jag fick ett äpple i ansiktet, håret, munnen. Och inte vilket äpple som helst. Här kommer hela historien.
V. 40 föregående år spenderade jag och resten av KSR-screw i Spanien till sammans med vår mentor Thomas, spanska-lärare Åsa och biträdande rektor Helena. Även Majas pappa Svante och Annahoes mamma Kersti fick äran att följa med.
Sista natten bodde vi på ett vandrarhem. Jag, Julia, Majsan och AC delade ett rum som hade ett fönster ut mot en balkong. Forscar, Strandberg och Jonis hade rummet under, med fönster mot samma balkong. Av någon outforskad anledning skullen jag släppa ner ett äpple från vårat fönster. Forscar råkade (?) "hoppa ut" ur fönstret under samtidigt, och äpplet träffade honom olyckligtvis mellan benen. Jag försökte förklara för honom att det inte var meningen, men han hade redan bestämt sig. På skolavslutningen skulle jag få samma äpple på mig!
Och han höll vad han lovade. Jag blev mulad ett antal gånger av ett äpple som han hade sparat i sitt skåp i typ nio månader. Måste säga att det inte var det trevligaste jag upplevt.
Hammarbybacken07! Varje gång jag tar uttrycket i min mun måste jag le, men när jag tänker efter på varför jag ler vill jag bara dö. Ni som var där vet, kanske förstår ni, kanske inte. Ni som inte var där vill nog inte veta. Något som i alla fall jag vet, är att det var way out of mind. För min del i alla fall. Jag önskar nästan att det blivit som jag ville den natten, för att slippa allt det efterkommande. Det hade kännts bra på något sätt. Kanske som ett naturligt slut nu när sista kapitlet om Raketen absolut motvilligt är färdigskrivet. Jag måste tacka er som hjälpte mig där, i alla fall. Jag önskar att jag haft något tillfälle i "verkligheten", men jag antar att jag inte kunde hantera det. Ta åt er.
KMfälttävlan. Grattis Sofia och Dilba. Grattis även alla andra duktiga ponnyryttare! Resultat på häst var kanske aningens otippat? Grattis, till Inger och Jenny. Det kändes otroligt tråkigt/sorgligt att jag inte fick va med :/
Jag vill ju bara fortsätta rida ponny ...
Sen följde ytterligare ett par kvällar med KSR-screw. Hos Ingeline, och hos Nisse. Grattis på födelsedagen båda två! Även hos nisse fick jag, som på skolavslutningen, mat på mig. Smör, ketchup, korv, you name it! Jag har nästan blivit något slags förkroppsligande av uttrycket "i Stockhlm är det aldrig långt till närmsta papperskorg". Och det verkade som om vad vi en gjorde den kvällen så resulterade det i att julia inte hade några kläder. Och Nisse, jag har fortfartande din käpp. Nog om det.
Samma dag hände också tråkigare saker. Det var den sista dagen på Ågesta för sommaren, och jag fick säga hejdå till Biztro (älskar dig min ögonsten!) för sista gången på två månader. Jag kommer sakna dig ....
Sen åkte jag till Berlin. Ni ska veta hur avundsjuk jag var när jag visste att ni där hemma hälsade på på raketen, gick och bada och hade roligt på annat sätt, men någonstans visste jag att det var bra att jag lämnade allt ett par dagar. I alla fall fysiskt. Det är inte sjysst mot pappa att skriva mer om Berlinresan i det här inlägget, så det kommer ett enskilt om det.
Jag vill, såklart, tacka all i KSR-screw. Alla andra på Raketen, eller ska jag säga ALLT annat på Raketen?
Det var aldrig meningen att det här skulle vara den typen av blogg, där jag skrev om mitt liv på det här sättet. Det var den inte heller från början, men den senaste tiden har jag kännt något slags behov av att skriva av mig. Jag hoppas att ni har överseende med att i de senaste inläggen har varit en del om min olycka, eller vad man nu ska kalla det, och inte tar det här för en s.k. fjortisblogg. Det är heller inget "Welcome to my life" (även om jag gillar det uttrycket jag hörde någonstans).
The former tradition "Dagens citat" har, som en del kanske har märkt, lagts på is. Detta med anledning av att jag anser att det är något som hör Raketen till.
Kramochkyss, som Cornelis sa.
1,2,3 och rösten svek...
I alla fall, idag var det pannkaksparty vid Söderbysjön med klassen. Inte alla med klassen, men många kom. Relativt lyckat, förutom att några strejkade och satt på andra sidan sjön. Vi andra gick dit senare, eftersom vi inte är långsynta. Jättevarmt i vattnet = nice : )
Igår spelade vi fotboll och på något jävla sätt resulterade det i syrebrist och dunkande huvudvärk. Jag säger bara HÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖG! Fan vad jag kommer sakna våra myshögar!
I måndags hade vi våran avslutningsfest och efter det var det chill hos mig. Nio pers sov över!
Båda grejerna va kul, vi hade verkligen jättemysigt under kvällen på raketen! Det var ju lite sorgligt också, onekligen.
Fråga mig inte varför, men helt plötsligt fick jag ett oförklarligt sug efter att läsa om lite mord och annat i min deckare. Fallet G - Håkan Nesser. Den tionde och sista av böckerna om Kommisarie Van Veeteren. Har läst alla, de är verkligen jättebra!
Ha det vidare bra!
