Du skulle döda mig om du visste vad jag gör med dig i min fantasi
"Du är bara ett svagt brus i luren
det glas jag för till bordets kant
Här är mina två händer som inget griper
ser bara på hur du glider ifrån"
"Jag såg framtiden i stjärnorna inatt
små korn av ljus i oceaner av svart."
"När ingen annan ser
Jag står vid grinden bakom skolan så du vet
När ingen annan ser
Har inget för mig, jag kan vara din hemlighet "
Där fick ni ett litet utlopp för mitt Kristian-rus. Detta inlägg är egentligen mest ett "bara för att" eftersom jag inte kommer ha tid att skriva så mycket här i framtiden. Mitt schema för de närmsta veckorna är lite för tajt och omfattar egentligen mest resande, inte så mycket tid framför datorn alltså. Precis som det ska vara på sommarlov.
- Gotland (och gå på Håkan Hellström på Wisby Strand med Anna)
- Västkusten (och gå på Lars Winnerbäck i Lysekil? )
- Helsingborg (Endast för att gå på KENT + Håkan Hellström på Sofiero Slott. Endast!)
- London (och bara gå, rent allmänt.)
Snälla djävul hör min bön.
Ibland har nyhetsprogram, till och med ekot, oerhört dåliga grejer att komma med:
"Fler 17-åringar har ett aktivt sexliv nu än för 30 år sen. Det visar en undersökning vid Sahlgrenska institutet."
Det känns som att
1. det inte ens är en nyhet. Till och med världens mest blåögda föräldrar förstår väl konsekvensen av att värderingarna förändras med tiden.
2. Sahlgrenska, Sverige och världen borde ha viktigare saker att syssla med än att undersöka just det.
Övrigt att säga om dagen är väl inte så mycket. Har kollat på diverse konstiga teveserier hos Beckers, tillsammans med Zoë tagit våran standardwalk till världens ände (danvikstull) och cyklat relativt mycket på den s.k. mördarcykeln. Och korsningen götgatan - folkkungagatan är livsfarlig för cyklister och andra trafikanter. Utfärdar denna varning i god tid i hopp om att rädda liv. Fast jag borde verkligen sova.
Meningen med livet var mest en känsla som kom och gick.
Idag skulle då bli dagen av effektivitet. Jag skulle gå upp relativt tidigt, jobba och hinna med allmänt mycket. Och visst vaknade jag skapligt, helt okej utvilad om än rätt seg, men vad möttes jag av? Regn. Regn, regn, regn. Så istället sitter jag nu här, i min säng, med datorn och en kopp te och lyssnar på p3 i min nya, fina retro-radio. I mitt nyinredda, fina rum som för övrigt betyder att det första jag möts av varje morgon när jag går upp är min egen spegelbild.
Och för att vara lite medelsvensk - Hur är det annars då?
Jo då. Hög på lov, som man ju är, blir man glad för mindre. Som t.ex. de senaste dagarnas Nisse Hult-maraton. För er som inte har koll på vad "Nisse Hult" är så gick det en tv-serie för några år sen där ett urval svenska historiska händelser tolkas och gestaltas av en del av den svenska komikereliten. Nisse själv spelas av ingen mindre än Johan Glans, och ska jag vara ärlig så är det han som gör hela serien för mig. Jag älskar verkligen allt med honom. Hans typ überariska, bleka utseende och rosiga kinder, hans småskånska och klockrena humor och skådespeleri.
Annars går väl livet just nu ut på att dricka te, lyssna på Kristian Anttilas nya album "Lille Napoleon" (som förövrigt är fantastiskt bra!) dygnet runt och njuta av det fina vädret (host).
För att få något förstört
Det var fel som jag sa,
det är sant som du hört.
Som om jag kunde rå för jag blev ett monster?
Det var länge sen jag skrev här och nu är det dags. Dessutom är det sommarlov. Därför ser jag detta som ett ypperligt tillfälle att börja mitt nya liv.
Eller åtminstone mitt nya visuella liv. Från och med nu ska den här bloggen uppdateras lite oftare (så ofta det går när det är lov) och inte innehålla några fler rus av självömkan.
Trots detta ska detta inte vara någon dagbok eller "welcome to my life"-blogg. Inte heller får det bli en modeblogg (tvi tvi). Nej, kvaliteten här ska höjas på något sätt. Jag ska bli mer som förut. Jag skrev bättre då, tyvärr. Nu är man för wannabe poetisk och djup.
Men jag kommer inte sluta sätta låtcitat som rubrik för varje inlägg.
