För dina fötter in the gutter!
Nu längtar jag till 28/10
Flickorna kystse grodorna
Den andra oktober har Kristian spelning på kafé44, måste säga att jag är fett taggad :D
Dessutom är han månadens artist igen på mtv :) www.mtv.com/kristiananttila
Har man sett finare?
I en dammig buss från kust till kust
Bussresandet inträffade oftare än vanligt det här sommarlovet. Och då menar jag inte SL-bussresandet utan de lite längre resorna som ägt rum mellan västkuststäder och till och från londonska flygplatser.
Jag är en sån som under hela barndomen, och ibland även fortfarande, kämpat med en besvärande åksjuka som, om inte de rätta pillrerna konsumerats i avsedd mängd, kunnat slå till helt oannonserat i oftast helt fel lägen - i båtar och tåg förvisso, men främst i bilar, taxis och just bussar. Med detta i bakhuvet hade jag som mindre, kanske upp till mellanstadieåldern, därför endast fokus på en enda sak (förutom att hitta en najs sittplats) när jag klev på någon av dessa långresebussar. Att lokalisera spypåsen!
Denna instinkt har med åren mattats av, förmodligen för att jag inte åkt lika mycket buss och kanske helt enkelt växt ifrån det, men efter årets resor har jag märkt att denna säkerhetsåtgärd (ibland små påsar av brunt papper fastklämda på stolsryggen framför men ibland en bunt av plats häftad mot väggen) faktiskt saknas.
Det jag undrar är då såklart, varför de platser som tidigare inhyst sådana lämpliga föremål nu gapar tomma. Jag, som trott att sommarens bussturer inte lett till mer, förutom till själva resmålet, än musikmissbruk och lätt illamående, har fter lite reflektarende insett att de faktiskt resulterat i en mycket bekymmrande frågeställning:
Vad hände egentligen med spypåsen?
Livrädd för att leva, dödsrädd för att dö.
Höstångest är ett vanligt fenomen hos oss människor i dessa dagar. När skolor, jobb och vardag är igång igen inser vi att det blir kallare och regnigare för varje dag och har svårt att skymta ljuset på andra sidan vinter och mörker, men förhoppningsvis leder det till att åtminstone några riktigt lever ut sommarens sista skälvande dagar.
Vi är dock inte de enda som drabbas av detta. En annan art har mer irriterande än någonsin förr visat på ett växande behov att hävda sig - myggen! Efter att ha legat på latsidan en hel sommar ska de nu synas, höras och kännas, gärna överallt samtidigt. Någonting har förändrats sedan förra årets generation mygg. Troligtvis beror det på att årets mygg sitter på en kunskap som är helt ny för myggen. På något sätt har de kommit över vetskapen om att de om några veckor faktiskt ska dö.
Detta är den enda rimliga förklaringen. Myggorna har drabbats av den klassiska dödsångesten. De vet att de inte kommer leva länge till och tar därför alla tillfällen de kan att äta så mycket som möjligt!
Jag tror vi borde se dem som ett föredöme, och istället för att deppa ihop borde vi tänka på att vi i alla fall har en chans att överleva vintern.
