Och jag tänker vad dom andra tänker.
En ganska så fullspäckad helg faktiskt, på gott och ont. Spenderades till stor del i solen på söder. Och i kvällsmörkret. Alla jag träffat, det var mysigt!
KMfinal på Logan i lördags! Slutade på en fjärdeplats, vilket känns okej, men det är precis utanför placering vilket är lite irritirri >< .
Malin kom upp till stan, vilket var fint. Det var kul att du kunde komma, jag har saknat dig! Lycka till hemma i din håla med alla dilemman etc. och kom tillbaka snart ;)
Idag kommer AnnaBäst hem igen! Jag har saknat dig så älskling <3
Och ändå, hurricane.
Det hade varit en mysig eftermiddag, chill i gräset och fint väder. Vi gick hem i solen och pratade minnen, nostalgi och vårkänslor. Jag kände mig nog ganska lyckligt lottad just då, och såg fram emot kvällen som skulle bli fin. Vi gick vägen hem för att vända och åka tillbaka.
En lång kväll senare, efter att under kort tid ha mött flera olika människor jag känner än på länge, gick vi samma väg hem - gråtandes.
Förlåt för det.
Jag vill vara glad för din skull.
Och det är jag också.
Även om det gör ont.
För låten du kallar ditt liv
Men, men. Fin dag igen idag, med sol och värme att sitta i på berget. Helst av allt skulle jag vilja vara där - i solen - hela tiden och lyssna på Håkan på så hög volym att jag varken hör, känner eller ens minns någon av den här världens alla defekter. Men nej, istället sitter jag i skolan och... bloggar? Seriöst. Skärpning, My!
Anna kom hem.
Våren 2007 som bara finns en gång.
Våren 2007 - jag saknar allt. Gemenskapen vi hade på Raketen då kommer nog aldrig finnas igen. Alla dagar, kvällar, nätter vi spenderade tillsammans. Jag saknar känslan jag hade då av att nästan inget var viktigare. Jag saknar alla galna tillfällen med forellen, saknar allt té. Saknar hårsspraysmissbrukandet och hängslena. Saknar micropop som det såg ut då, saknar fredagar.
Jag saknar ponny. Alla, men också själva grejen. Saknar det jag kände för Ågesta då. Jag tror, med andra ord, att jag saknar mig själv och den jag var då, under våren 2007.
Saknar det så det gör ont.
För sista kulan i pistolen.
Idag skrattade jag mycket i skolan, det var trevligt. Och även om ni inte tycker att jag är kung över argumentation så kan ni inte förneka att jag äger på veva hoppreps-fronten.
Att jag fick reda på att Håkan ska spela på grönan den 13/6 gjorde förstås dagen nervös och fylld av pepp inför den dagen! Hjärta på mannen man alltid kan lite på <3
Egentligen skulle jag vilja skriva något djupt och intressant om hur lycklig Håkan och våren gör mig för tillfället, men skolan äter upp mina sista krafter och tankar får stanna i huvudet, så länge. Och varför skriver jag detta här? Jo, för att jag i mitt stilla (?) sinne lovat lite mer aktkivitet på det här stället.
Up in the air!
En fin dag att gå i solen på söder och lyssna på Johnossi. Och dricka hemmagjord yoghurtdrink.
En dag att vara klockrenast på spanskan och en dag att sakna Anna.
En dag att inse att har man Håkan och fint väder finns det bra saker med livet.
En fin dag att sakna Raketen så det gör ont.
Men puss, för Zoës skull
Något annat som gör mig lycklig just nu är att jag den senaste tiden lärt känna några underbara människor. Ni gör mig så glada. Jag blir glad av att tänka på att sådana som er finns.
Ja, jag vill skriva.
Och nej, jag vet inte om vad.
Kanske töntigt att skriva sånt här, men
spelar det någon roll?
Kanske ingen, kanske allt egentligen.
MOLN I SKORNA!
Håkan Hellström, Arenan, 19/4 2008.
Helgen i korta drag.
Fredag:
Allmänt stressad och meganervig förmiddag. Hade sovmorgon till 10.20, men gick upp 06.20 efter fyra timmars sömn för att morgon gratta bästis på hennes födelsedag. 20 min senare direkt hem och fira plastpappas. Efter några timmar att vandra runt hemma utan att egentligen uträtta något drog jag till skolan och kom dit 20 minuter för tidigt. Ofta det händer liksom.
Kunde knappt käka något till lunch den dagen (ni som är med mig i skolan vet ju hur det brukar vara annars). Direkt efter att jag kommit fram till att jag inte kunde äta mer tog jag mina saker, lämnade skolan och drog till gullmars och träffa anna, och under tiden vi promenerade ner till fryshuset hade jag itne en enda lugn nerv i kroppen. Nervositeten dämpades dock så fort vi kom fram och insåg att vi var först, men ersattes av en oro för att vi satt fel.
Vilket vi gjorde. Under fredagskvällen blev vi runt flyttade x antal gånger. Tillslut lämnades vi dock ifred, och då började firandet av annas födelsedag! Mys med gitarr, håkaneuforiska vänner och annat trevligt. Sov en timme den natten.
Lördagen gick väldigt fort, och jag kände hardly ever av tröttheten eftersömnbristen de senaste nätterna. Hysteriskt men mysigt köande och chillande i solen. Kaoset började dock när kön tydligen skulle flyttas igen, och jag orkar inte ens beskriva hur situationen då såg ut. Vi kan lämna det vid att det absolut inte var trevligt. Allt löste sig dock tillslut och vi fick behålla våra platser längst fram i kön!
Insläpp gick bra, och vi fick platser längst fram vid staketet i mitten. Stod precis under Håkans mick. Under Hurricane strulade det dock till dig lite, och jag är EVIGT TACKSAM TILL ER SOM HJÄLPTE MIG TILLBAKA! Vilka vänner ni är ; )
Röjde galet och det kändes som att Simon, den nya gitarristen, var lite med mig där, för han flippade också när vi hade ögonkontakt, och det var nästan hela tiden kändes det som! Simon, du är en värdig ersättare, även om jag kommer sakna Johns slängkyssar från högerkanten.
Vi väntade, såklart, och träffade Håkan och hela bandet efter!
Sammanfattning:
SJUKT GALET HELT JÄVLA UNDERBAR HELG!
TACK HÅKAN, TACK TJEJER OCJ TACK ALLA NYA OCH GAMLA VÄNNER I KÖN!
JÄTTESTORT TACK TILL ADAM OCH COMPANY SOM HJÄLPTE MIG DÅ NÄR JAG VERKLIGEN BEHÖVDE DET! Jag står i evig skuld till er.
Ja, men nåt skulle snart ha förstört mig ändå!
ISCH!
Jag har ju alltid varit facebook vägrarn. Jag ska inte, ska inte, ska inte falla för det kompisutövade facebooktrycket.
Men - det räckte med att jag en dag insåg hur tråkigt jag tyckte det är på bilddagboken nowadays för att jag skulle bryta min ed. Dagen efter slog det mig värre än en bakfylla - jag hade 1030 olästa mail.
Det var då jag insåg mitt misstag. Men idag ångrar jag det inte, för det är rätt mysigt på fajs ändå :*
Haha, jag är sååå fail.
Håkan på lördag, och jag är sjukt pepp.
---
Det finns inget sätt att formulera något på.
Allt är uppochner, eller inte ens det. Det bara är - ofattbart?
Jag vet inte. Jag vet ingenting längre, kommer någon någonsin göra det?
Jo, förresten, två saker vet jag!
Jag älskar er och finns här för er, glöm aldrig det!
och
Hugo och Pegasus, ni saknas redan </3
Jag tror du grät och sa först skratten, sedan de där tårarna.
April April
Har du lurat någon än?
Och alla fick samma svar.
Nej, jag gillar inte riktigt det där. Jag är för dålig på att ljuga och jag hatar att bli lurad så jag brukar försöka hålla mig utanför det där.
Så synd att man faller för lätt för minsta impuls. Så synd att man klantar sig på en gång. Att det mesta blir fel på ett misstag. " Man ska aldrig framhäva sig själv på andras bekostnad".
Påsklovet svepte förbi med mycket bra, som t.ex. håkan och bästis men det tar jag en annan gång.
