Och ändå, hurricane.
Det hade varit en mysig eftermiddag, chill i gräset och fint väder. Vi gick hem i solen och pratade minnen, nostalgi och vårkänslor. Jag kände mig nog ganska lyckligt lottad just då, och såg fram emot kvällen som skulle bli fin. Vi gick vägen hem för att vända och åka tillbaka.
En lång kväll senare, efter att under kort tid ha mött flera olika människor jag känner än på länge, gick vi samma väg hem - gråtandes.
Förlåt för det.
Jag vill vara glad för din skull.
Och det är jag också.
Även om det gör ont.
Kommentarer
Trackback
