Våren 2007 som bara finns en gång.
Idag gjorde ett stort misstag. Jag borde ha pluggat - jag satt och kollade igenom alla bilder i min bilddagbok som sträcker sig över drygt ett år istället. Det kunde förstås bara ha slutat dåligt, och jag tror jag insåg det innan. Men något gör att jag aldrig kan motstå nostalgin. Det går inte, jag måste se bilderna, känna dofterna, höra låtarna igen bara för att längta tillbaka så det gör ont och få den där känslan av hopplöshet. Hopplöshet, eftersom tanken av att man aldrig får uppleva samma saker igen får framtiden att kännas ovärd, död.
Våren 2007 - jag saknar allt. Gemenskapen vi hade på Raketen då kommer nog aldrig finnas igen. Alla dagar, kvällar, nätter vi spenderade tillsammans. Jag saknar känslan jag hade då av att nästan inget var viktigare. Jag saknar alla galna tillfällen med forellen, saknar allt té. Saknar hårsspraysmissbrukandet och hängslena. Saknar micropop som det såg ut då, saknar fredagar.
Jag saknar ponny. Alla, men också själva grejen. Saknar det jag kände för Ågesta då. Jag tror, med andra ord, att jag saknar mig själv och den jag var då, under våren 2007.
Saknar det så det gör ont.
Våren 2007 - jag saknar allt. Gemenskapen vi hade på Raketen då kommer nog aldrig finnas igen. Alla dagar, kvällar, nätter vi spenderade tillsammans. Jag saknar känslan jag hade då av att nästan inget var viktigare. Jag saknar alla galna tillfällen med forellen, saknar allt té. Saknar hårsspraysmissbrukandet och hängslena. Saknar micropop som det såg ut då, saknar fredagar.
Jag saknar ponny. Alla, men också själva grejen. Saknar det jag kände för Ågesta då. Jag tror, med andra ord, att jag saknar mig själv och den jag var då, under våren 2007.
Saknar det så det gör ont.
Kommentarer
Postat av: Towe
Nja, inte datum exakt tror jag men det har stått i tidningarna att dom har frågat honom och att han har sagt ja.
Trackback
