Jag var bara inte gjord för dessa dagar.

Varför beter jag mig såhär? Jag har inte gjort det sedan den gången när jag förlorade dig. Jag har inte saknat någon så mycket heller. Jag kommer aldrig glömma hur jag sket i allt, hur mycket jag än hade att tänka på då, för att bara tänka på dig

Det är samma sak nu. Jag jagas av alla svikna löften, det som gick åt helvete för att jag sket i det och min egen prestationsångest men det enda jag gör är att skita i det ännu mer. Det går upp för mig nu att allt som var då har jag stängt av, men nu kommer allt tillbaka för att ta mig ända hit. Det känns inte fel att någon tar din plats, men jag kommer aldrig glömma dig och alltid undra vart du tog vägen. Undra om jag svek dig. Återseenden från den tiden kommer tillbaka. Jag undrar hur lång tid som går innan jag sviker det med.

Sex månader, två veckor och sex dagar har gått. Jag har inte lyssnat på din sång en enda gång sedan dess. Att göra det nu skulle bli för mycket.

Du sa; allt har ett slut - mitt börjar här och nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0