Else the Pucke a lyar call

I onsdags hände något oförståeligt. Afrikaprojektet tog officiellt slut, och än så länge utan dödsfall. Dock förlorade vi Maria på skolan, och förmodligen är vi som är kvar endast tomma elevskal. Åtminstone över vintern. Alla kunskaper om fattigdom, överbefolkning, vattenbrist och utvecklingsteorier, alla åsikter och drömmar (!) om Stefan de Vylder och Jared Diamond (fågelskådare, naturvetare, folkhjälte) kommer aldrig försvinna helt - vi är skadade för livet - men får med största sannoliket vila ett tag. Men detta var som sagt i onsdags. Sedan dess har jag:

- Upptäckt att jag har blivit extremt dålig på att handla kläder och prylar, både till mig själv och andra. Jag kommer liksom inte ihåg hur man gör.
- Återupptäckt en del av det som blev otroligt bortprioriterat under hösten.
- Insett att jag inte ägnat en enda tanke åt julklappar medan andra redan handlat färdigt. Inte okej.

Avslutningen i skolan blev najs. Uppträdande med musikgruppen, lite obligatorisk inför jul-propaganda, ett nästintill överdrivet youtubevisande av filmsnuttar med skolpersonalen på storskärmen i aulan samt allsång på John Lennons "And so this is Christmas" med lärarna på scenen, ledda av rektorn i härligt sann sektanda!

Morgonens lyssnande på Gilberto Gil har lett till att jag alldrig kan vara stilla. Eller så är det koffeinet och sockerchocken. Fast nej.