Else the Pucke a lyar call

Stå vid min olåsta dörr,
i rakblad av billjus från gatan
Ditt ansikte blekt,
nästan grymt
Det ekar i trapphuset,
droppar från fingrana

Allting går igen, kommer tillbaks
En dag ska alla skulderna betalas

Och du vet jag har rätt,
jag har rätt, du har fel
Har inte tid med all din skit
Ja ja, jag vet vad vi förlorat,
och jag vet att du vet
Jag har rätt
Jag har rätt, du har fel
Hur kan det spela någon roll?
Framtiden är ändå utom räckhåll för oss

Säg nånting, säg nånting nu
Du vet att jag får panik av dina tårar
Gör nånting,
gör nånting nu
Förstör nånting
Slå mig, förstör nåt,
jag överlever

Jag skulle alltid vara den som stod bakom dig
Jag skulle alltid svara när du kallade på mig
Jag skulle alltid vara den som vaktade din rygg
Du skulle alltid, alltid vara..

Den som går igen, kommer tillbaks
En dag ska alla skulderna betalas

Och du vet jag har rätt
Jag har rätt, du har fel
Javisst, så längtar vi tillbaks
till allt vi ljög om att vi gjorde
Och jag vet att du vet jag har rätt
Jag har rätt, du har fel
Hur kan det spela någon roll?
Framtiden är ändå utom räckhåll för oss

Jag hatar mig själv för att jag postar det här, just nu. Men jag vet inte vad jag ska ta mig till. Varför finns det inget sätt att uttrycka sig på som gör rättvisa? Som sagt hatar mig själv för att jag postar det här en dag före jul...